(Nu skriver jag utan journal rakt från minnet)

Runt 7-tiden på lördagmorgon vaknade både jag och Victor så vi slog på laptopen och slökollade lite på serier medans vi låg och pratade. Jag började känna vad jag antog var lite magknip och tänkte inte så mycket på det, men vi bestämde oss för att gå upp att äta frukost så kanske det går över. Hinner inte mer än att ställa mig så känner jag hur något rinner ner för benen. Säger till Victor "Jag skojar inte, men jag tror vattnet precis gick". Lagomt chockade båda två, vi hade ju ställt in oss på igångsättning på onsdagen. Ringer förlossningen och är välkommen upp så vi beställer taxi och åker.

Är inne på förlossningen någongång innan 9-tiden, får CTG-kurva påkopplad och redan då tycker dom att Ärtan är lite seg. Även vattnet var lite missfärgat så vi får ett förlossningsrum och blir inskrivna.

Blir undersökt och dom sätter en grej(minns inte namnet just nu) på Ärtans huvud för att kunna se hjärtljuden bättre. Enligt CTG:n får jag sammandragningar men jag känner dom inte mer än lite öm i ryggen. Fler undersökningar och när dom inte kan ta laktat för att jag är för lite öppen så bestäms det att det måste snittas inom 30 minuter. Klockan är då runt 10 nånting och dom börjar förbereda inför snittet. Jag känner mig hur lugn som helst men tycker synd om Victor som är nervös för oss båda istället :) Rullar ner på operationen och alla verkar stressade och fort går det. Får ryggbedövning och världens underligaste känsla i följd av det. När bedövning verkat går det ännu fortare, får höra att jag kommer känna en tryck men jag känner verkligen ingenting. Rätt som det är känns det som att något tungt lyfts ifrån mina lungor och jag kan andas så mycket bättre. Sekunden efter hör vi ett bebisskrik och jag tror det är där jag vaknar till och förstår vad som händer. Dom kommer med en jätte kladdig bebis full i bajs och Victor får följa med barnläkaren till ett annat rum. Kort där efter kommer Victor med lilla Ärtan som läggs upp på mitt bröst. Så liten hon är var min första tanke, men det var lite jobbigt att ha henne där så Victor får tillbaka henne och sitter med henne i famnen under tiden som dom syr ihop mig. Jag känner mig lite konstig och mår inte allt för bra så jag ligger bara och blundar och koncenterar mig på att andas medans jag hör mina två små hjärtan sitta och prata med varandra brevid mig.

När vi var klar på operationen orkar jag ta vår fina bebis och vi blir tillbaka rullad på förlossningen där mormor står och väntar. Victor sätter på blöja och klär på henne, så duktig! Vi får fika i väntan på en sal på BB och farmor kommer och hälsar på sitt första barnbarn.

När allt är klart åker vi över till BB. Allt funkar jätte bra, hon suger riktigt på engång och är mest nöjd med tillvaron. Fram mot kvällen får jag upp och gå och det går jätte bra, men lite darrig på benen var man allt. Vi äter, vilar och myser med våran skatt resten av dagen och även natten. 

Dagen efter på söndag blir vi erbjudna att åka hem om vi vill och eftersom allt har gått så bra och jag mår konstigt nog riktigt bra så bestämmer vi oss för att åka hem. Vi får massa tider för återbesök och jag får medicin utskrivet.

6 augusti 10.32 föddes alltså våran prinsessa, 3784 gram och 52 cm lång. Det blev snitt för hon hade någon dag innan bajsat jätte mycket i vattnet och mådde inte så bra av det, men ute mår hon hur bra som helst! Ännu namnlös men det börjar lika något, vi ska bara känna lite på det några dagar innan vi bestämmer oss :)