(Nu skriver jag utan journal rakt från minnet)

Runt 7-tiden på lördagmorgon vaknade både jag och Victor så vi slog på laptopen och slökollade lite på serier medans vi låg och pratade. Jag började känna vad jag antog var lite magknip och tänkte inte så mycket på det, men vi bestämde oss för att gå upp att äta frukost så kanske det går över. Hinner inte mer än att ställa mig så känner jag hur något rinner ner för benen. Säger till Victor "Jag skojar inte, men jag tror vattnet precis gick". Lagomt chockade båda två, vi hade ju ställt in oss på igångsättning på onsdagen. Ringer förlossningen och är välkommen upp så vi beställer taxi och åker.

Är inne på förlossningen någongång innan 9-tiden, får CTG-kurva påkopplad och redan då tycker dom att Ärtan är lite seg. Även vattnet var lite missfärgat så vi får ett förlossningsrum och blir inskrivna.

Blir undersökt och dom sätter en grej(minns inte namnet just nu) på Ärtans huvud för att kunna se hjärtljuden bättre. Enligt CTG:n får jag sammandragningar men jag känner dom inte mer än lite öm i ryggen. Fler undersökningar och när dom inte kan ta laktat för att jag är för lite öppen så bestäms det att det måste snittas inom 30 minuter. Klockan är då runt 10 nånting och dom börjar förbereda inför snittet. Jag känner mig hur lugn som helst men tycker synd om Victor som är nervös för oss båda istället :) Rullar ner på operationen och alla verkar stressade och fort går det. Får ryggbedövning och världens underligaste känsla i följd av det. När bedövning verkat går det ännu fortare, får höra att jag kommer känna en tryck men jag känner verkligen ingenting. Rätt som det är känns det som att något tungt lyfts ifrån mina lungor och jag kan andas så mycket bättre. Sekunden efter hör vi ett bebisskrik och jag tror det är där jag vaknar till och förstår vad som händer. Dom kommer med en jätte kladdig bebis full i bajs och Victor får följa med barnläkaren till ett annat rum. Kort där efter kommer Victor med lilla Ärtan som läggs upp på mitt bröst. Så liten hon är var min första tanke, men det var lite jobbigt att ha henne där så Victor får tillbaka henne och sitter med henne i famnen under tiden som dom syr ihop mig. Jag känner mig lite konstig och mår inte allt för bra så jag ligger bara och blundar och koncenterar mig på att andas medans jag hör mina två små hjärtan sitta och prata med varandra brevid mig.

När vi var klar på operationen orkar jag ta vår fina bebis och vi blir tillbaka rullad på förlossningen där mormor står och väntar. Victor sätter på blöja och klär på henne, så duktig! Vi får fika i väntan på en sal på BB och farmor kommer och hälsar på sitt första barnbarn.

När allt är klart åker vi över till BB. Allt funkar jätte bra, hon suger riktigt på engång och är mest nöjd med tillvaron. Fram mot kvällen får jag upp och gå och det går jätte bra, men lite darrig på benen var man allt. Vi äter, vilar och myser med våran skatt resten av dagen och även natten. 

Dagen efter på söndag blir vi erbjudna att åka hem om vi vill och eftersom allt har gått så bra och jag mår konstigt nog riktigt bra så bestämmer vi oss för att åka hem. Vi får massa tider för återbesök och jag får medicin utskrivet.

6 augusti 10.32 föddes alltså våran prinsessa, 3784 gram och 52 cm lång. Det blev snitt för hon hade någon dag innan bajsat jätte mycket i vattnet och mådde inte så bra av det, men ute mår hon hur bra som helst! Ännu namnlös men det börjar lika något, vi ska bara känna lite på det några dagar innan vi bestämmer oss :)

Jag vet inte med er men jag är då inte förvånad över att ingenting har hänt än ;p
Men nu känns det okej ändå, jag har ställt in mig på igångsättning på onsdag så nu tänkte jag bara vila och slappa fram tills dess :) Självklart blir jag överlycklig om det startar av sig själv men nu är det som det är och det känns faktiskt acceptabelt ändå!

Ja, jag vet inte riktigt vad mer jag kan skriva. Allting står still i väntan så det blir inte mycket spännande gjort om dagarna. Kameran är nerpackad så inga bilder blir det heller. Massa dötid i väntan på ärtan helt enkelt ;p

Bra blodtryck idag (120/70), inge protein i urinet, bebis livlig och allt såg bra ut på CTG:n. Däremot har jag tydligen urinvägsinfektion :s Ingenting jag märkt av det minsta lilla men jag fick antibiotika utskrivet som jag ska äta en vecka. Brukar man inte känna av sånt jätte väl?

Nästa onsdag 8.30 har vi tid för igångsättning om ingenting har hänt innan. Så nu har vi åtminstone ett datum att se fram emot, även om jag hade hoppats på tidigare. Så ser det ut, lär nog bli snålt med uppdateringar nu om ingenting händer såklart :)

Först och främst tack för alla kommentarer! Men jag ber om ursäkt att jag är sämst på att svara på dom just nu, orkar knappt sitta vid datorn utan gör mest korta besök för uppdateringar.

Hur som helst, 11 har vi tid uppe på förlossningen igen så får se vad som ska göras idag. Jag hoppas på ultraljud och viktuppskattning! Även om dom inte bokar igångsättning eller liknande så skulle det iaf kännas bra. Och justja, nu har förkylningen brytit ut helt - inte kul! Skönt nog så känner jag mig pigg fastän näsan inte sammarbetar, så det känns tryggt.

Frukost på det här så vi orkar med dagen senare. Uppdaterar när jag är hemma/har tillgång till dator :)

Det blev en lång dag minsann, väl på MVC hade jag skyhögt blodtryck så blev skickad på förlossningen direkt. Ctg-kurva, blodtryck, blodprov och urinprov togs. Allt såg "bra" ut så efter 3 långa timmar där (med mestadels väntan) blev vi hemskickade och ska dit imorgon förmiddag igen. Tyckte dom nämnde något om ultraljud så får se vad dom hittar på.

Just ja, skulle precis göra en hinnsvepning på mvc men efter blodtrycket togs så blev det ju ändrat som sagt. Typiskt! Hoppas dom vill göra det imorgon istället. Och bara för att gnälla liiiite till så är jag alldeles öm och lila i armvecket ;( Vettetusan hur hon stack för ont gjorde det inte just då, men nu gör det. Hmpf..

Åhh så tråkigt med bildlösa inlägg hela tiden! Men vill samtidigt inte utesluta uppdateringen helt.

Första gången jag INTE ser fram emot en ny vecka.
Går in i v.42 idag och med otur hinner jag även gå in i v.43 (man blir igångsatt 42+2 om ingenting har hänt).

Ja, det händer inte mycket här. Trycket har varit mildare idag, skönt såklart men jag hade ju hoppats att det skulle göra någon nytta och sätta igång något.. Nä, bara vänta helt enkelt.

Har inte så mycket mer att säga, uppdaterar givetvis så fort något händer.

Juli var visst ingen månad som passade lilla fröken, så nu blir det en augustibebis istället. Självklart kvittar det vilken månad hon föds i men jag hade ju hoppats att slippa gå över mer än någon dag ;p Börjar bli lite otålig och funderar om det verkligen kommer komma någon bebis?

Nytt för idag är att det har börjat trycka neråt så förbannat när jag går. Det känns som att hon borrar in huvudet rakt i blåsan! Riktigt obehagligt så jag försöker undvika att resa mig och gå mer än nödvändigt. Känns inte nödvändigtvis som att man är kissnödig, men det är en obehaglig känsla minst sagt. Så jag hoppas att det är något positivt!

Annars noll tecken på att något skulle vara på gång.. BLÄ!

Bebis, vart är du? Tycker du inte att det börjar bli lite tråkigt och trångt i magen nu? Kan då lova att jag och pappa längtar ihjäl oss! Så nu tycker vi det är på tiden att du packar ihop och beger dig söderut ♥

Jahaja, lugnare än lugnast. Nytt för idag dock är att min älskade sambo har smittat mig så nu har jag åkt på hosta och lite halsont. Yay! Läste på ett forum att kroppen är så finurlig att den inte föder förrän man är frisk igen. ATTANS DÅ! Dumma kropp att vara smart :p Idag ska vi iallafall laga en riktig kryddstark köttfärssås. I värsta fall får jag en halsbränna från helvetet eller så har vi sådan tur att det sätter igång värkar. Återstår att se helt enkelt!

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte börjar bli lite otålig och frustrerad nu..

Det kommer inte som en chock om jag säger att det inte kom någon bebis inatt heller? ;p
4 dagar övertid, vem tror hon att hon är? Närå, ta den tid du behöver lilla bebis! Men det skulle inte skada om du väljer att komma ut snart, helst nu (eller helst igår) :)

Jag skulle inte påstå att jag har några känningar, men jag har lagt märke till att jag får sammandragningar lite oftare. Dock inga smärtsamma, inte ens pyttelite. Kom smärta nu! Kommer ångra mig när det väl är igång men det är ett senare problem, tills dess ska jag önska mig smärta som aldrig förr :D

Jag är ju som sagt ordinerad vila så springa i nå trappor kommer inte på tal, men jag försöker vara igång lite och städa och plocka i den mån jag orkar. Hoppas att det ska göra mer nytta än bara smärta i ryggen. Nä, mycket meningslöst babbel nu, men jag vill ändå uppdatera så ingen tror att jag har turen att ligga och kalva nu :)

Tänkte bara uppdatera lite snabbt hur det gick hos BM idag..
Blodtrycket var fortfarande hemskt + fortfarande lite protein i urinet (1). Första gången vi tog det var det riktigt illa till och med! 144/106, men 3dje gången var det "bara" 144/95.. Hem och vila, för någon igångsättning vill man inte sträva efter. 

Ja, så det är bara att vila och vänta för det finns ingenting annat jag kan göra. Jag mår ju trots allt bra fastän kroppen fysiskt håller på att ge upp med denna jäkla smärta i ryggen & bäckenet + super svullna ben/fötter.

Kom ut nu älskade bebis!

(Blir ett par bildlösa inlägg nu ett tag eftersom kameran ligger och bevarar sina batterier :))

Någon punktlig bebis hade vi då inte, hon ligger kvar i magen och gottar sig. Victor sa till henne på skarpen imorse och hotade med att dra in lite på veckopengen för varje extra dag hon stannade kvar ;) Jag gissar på att hon bara vände rumpan till och inte brydde sig för 5 öre :)

14.00 har jag tid på mvc igen, sista gången! Det är vad som sas förra gången iallafall, men jag har lärt mig att ta de mesta med en nypa salt. Ska bli spännande att se vad som bestäms efter idag. Jag hoppas självklart att allt sätts igång av sig själv men samtidigt skulle jag hellre bli igångsatt än att behöva gå över maxtid. Vi får se helt enkelt!

Dagen med stort D, den vi har gått och väntat på nu så länge och räknat ner till, är äntligen här! Men känns det nå annorlunda för de? Trodde väl att jag skulle vakna till fyverkerier eller något den här dagen för 8 månader sen, men allt känns precis som vanligt :p Lite halsbränna, lite ryggont - Allt i sin vanliga ordning med andra ord :)

Imorgon har jag tid på mvc igen för att träffa samma barnmorska som sist. Hon sa förra gången att detta blir sista gången jag går dit för sen blir det tal om igångsättning. Får se om hon håller det hon säger, annars är jag faktiskt inställd på att gå över tiden minst en vecka. Men på något sätt känns det okej ändå för vi vet ju till 100% att inom 2 veckor är bebisen faktiskt här! Lite tråkigt att vänta men det är inte hela världen :)

Tänk på onsdag har det gått exakt 21 veckor sedan vi fick se dig för första gången, våran lilla sprattelgroda! Tiden har gått så otroligt fort samtidigt som dessa få dagar som är kvar känns som dubbla. Kan inte förstå att du snart kommer vara på utsidan och sprattla istället för att vara under mina revben :) Om du bara visste vad alla längtar efter dig! 2 dagar kvar till BF och du behöver inte vänta till sista sekund, du är mer än välkommen tidigare <3

Men någon bebis ser det inte ut att bli inom den närmsta framtiden. Hon verkar trivas riktigt bra därinne och som det känns nu inte den minsta plan på att komma ut till oss. Jag däremot känner mig sprickfärdig och mitt bäcken samt rygg nära bristningsgränsen. Sover som en kratta och vaknar flera gånger per natt. Kan det inte bara sätta igång nu, tack? :)

Inget är som den sista väntan, oj så sakta tiden går..

"Nu tar bebisen upp hela din mage som mäter mellan 35 och 37 cm. Det ligger en helt färdig bebis i din mage, är det inte otroligt? Nu kan bebisen komma ut vilken minut som helst, men kom ihåg att det är bebisen som bestämmer när det är dags."

Tyckte de ovan var det enda "vettiga" som skrevs så det är de enda som får stå med denna vecka :) I övrigt så kan jag inte riktigt förstå att vi redan är inne i vecka 39?! Jag har ännu inte fattat att om senast en månad är Ärtan på utsidan. Sjukt :)

Jag mår förövrigt helt okej ändå, ryggen och bäckenet kan göra riktigt ont emellan åt men det går att härda ut. I princip allt är förberett och klart här hemma så hon är välkommen att titta ut precis när hon vill :)

Efter dagens besök hos barnmorskan konstaterades det att lillskiten numera ligger fixerad :)